Vad är en allmänning

Den amerikanska forskaren Elinor Ostrom arbetade i gränslandet mellan statsvetenskap och ekonomi. På 1960-talet funderade hon över vad som krävs för att gemensamt ägande ska fungera i längden.

Hon visade att människor faktiskt kan samarbeta och ta hand om gemensamma resurser. På ett hållbart sätt. Utan statlig reglering. Om de bara får mötas öga mot öga och arbeta fram egna regler kring hur det ska gå till.
Hon tilldelades som första kvinna Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2009.

Elinor Ostrom gjorde fältstudier och analyser som spänner över decennier och
världsdelar. Vad hon kom fram till gick helt emot den rådande ”sanningen” som var att
gemensamt ägande inte fungerar utan styrning uppifrån.
Ellinor Ostroms forskning visade tvärt om att gemensamt ägande kan fungera alldeles utmärkt – om de som använder sig av de gemensamma resurserna tillsammans bestämmer vilka regler som ska gälla och tillsammans ser till att reglerna efterlevs. Då finns nämligen förutsättningar att skapa hållbara beslut och att undvika konflikter eller överutnyttjande av de gemensamma resurserna.

Idag används hennes slutsatser om hur man bör förvalta gemensamt ägande av till exempel
fiskeindustrin. Även dagens delningsekonomi och freds- och konfliktforskningen har nytta av
Ostroms slutsatser.
Lärdomarna om medinflytande och delat ansvar är användbara både globalt för att möta
samhällsutmaningar och lokalt, till exempel när en bostadsförening delar på bilar och cyklar.
Vad är kollektiva varor: Miljön är den största allmänning vi har, en sk kollektiv vara som ingen
ansvara för, men alla är beroende och ka ta del av dess tjänster. Gemensamt för dessa
naturresurser är att de inte har någon klart definierad ägare, vilket resulterar i att alla vill använda
dem men ingen tar enskilt ansvar för att se till att en hållbar nivå upprätthålles. I dagens
ekonomisk system tillhör miljön sk externaliteter som inte räknas med i de ekonomiska kalkylerna.