En från en förort till en svensk storstad (Stockholm) och en från Kenya i Afrika;

Efter genomförande av Agenda 2030 hållbarhetsmål inom området Konsumtion och Produktion så har livssituationen för såväl fattiga som rika länder och fattiga och rika personer förändrats i många avseenden. Människor i de fattiga delarna av världen har ofta fått en högre levnadsstandard, genom att vi i Västvärlden minska vår användning av jordens resurser, liksom att vi ändrar hur vi producerar och konsumerar varor och resurser.
Hållbar konsumtion innebär inte bara miljöfördelar utan även sociala och ekonomiska fördelar såsom ökad konkurrenskraft, tillväxt på såväl den lokala som globala marknaden, ökad sysselsättning, förbättrad hälsa och minskad fattigdom.

Vi har skrivit de här berättelserna utifrån Agenda 2030 målbeskrivning för mål 12, Konsumtion och Produktion
-skapat hållbara konsumtions- och produktionsmönster.  
-skapat hållbar förvaltning och användning av naturresurser,
-halverat matsvinnet i världen,
-infört en ansvarsfull hantering av kemikalier och avfall,
-minskat mängden avfall markant,
-uppmuntrat företag att tillämpa hållbara metoder och redovisa detta,
-främjat hållbara metoder för offentlig upphandling,
-ökat allmänhetens kunskap om hållbara livsstilar,
-stärkt utvecklingsländers vetenskapliga och tekniska kapacitet för hållbar konsumtion och produktion,
-utvecklat och implementerat verktyg för övervakning av hållbar turism,
-eliminerat marknadsstörningar som uppmuntrar till slösaktiga konsumtionsmönster.

En nationell berättelse (från en förort till Stockholm) – Konsumtion och Produktion 

Min hemstad har ändrat skepnad under en femårsperiod. Man har gjort en varsam men väl synlig förändring. De stora affärskomplexen har delats i mindre enheter eftersom det mesta av överflödsvarorna har har försvunnit ur produktionen. De dominerande affärerna är fortfarande kvar men deras varusortiment har krympt från kanske 20 000 artiklar till 7 000.
På de utrymmen som blivit lediga har tidigare okända verksamheter tagit plats. Secondhand har blivit så stort att det finns specialbutiker för dam, herr, och barn både kläder och skor. Ibland anger man till och med att butikerna säljer med inriktning på vissa åldrar.
Möbel, inredning, fritid, sport. musik och djuraffärer för begagnade grejor har växt upp som svampar ur jorden. 2024 fanns det i min stadsdel en enda stor second-hand-butik som sålde allt och dessutom betjänar flera förorter. Idag har verksamheten ökat till minst 25 butiker.
Andra verksamheter som har tillkommit är butiker som, utför reparationer och ändringar med inriktning på möbler, elektronik, skor och kläder. Detta beror på att produktionen har fått högre krav om hållbarhet och möjlighet att reparera varor man säljer. Man ser också företag i centrum som tar hand om olika sorters avfall, även miljöfarligt. och transporterar det till närmaste återvinningscentral. Dessa är nu också helt förändrade i sitt omhändertagande.
Någonting annat som man inte kan undgå att se är butiker där man hyr ut allt från verktyg till speciella redskap och maskiner.

Ett annat tecken på en tid med nya värderingar är att man överallt ser uppmaningar om att inte köpa mer livsmedel än man behöver. I de stora affärerna dyker det ständigt upp påminnelser om detta och man har nu samma kilopris oavsett storleken på förpackningen. Förpackningarna har också markant ändrat form och färger och är nu helt gjorda i återvinningsbart material. Även på restauranger frågar man numera gäster om portioners storlek..
Reklam med uppmaningen “att köp dig lycklig” har nästan upphört och ersatts av konsumentinformation och livsstilskampanjer för nya värderingar om vår konsumtion. Vi uppmanas att vara minimalister i vårt sätt att leva.
På vägarna har biltrafiken och i synnerhet långtradare minskat kraftigt och i städerna har gågator och gröna ytor ökar betydligt. Även i hamnar och på flygplatser är trafiken betydligt mindre samtidigt som kollektivtrafik byggs ut och ökas allt mer.

I hemmen har man en standard som har anpassats till den nya andan och man har på kort tid vant sig vid tanken att boendet också ska anpassas till människors situation och behov.

Ute på landsbygden har det också skett en förändring i fråga om samhällets service. Man har bestämt sig för att medborgare bara i undantagsfall ska ha mer än ett visst antal kilometer till sjukvård, apotek, bank och livsmedelsaffärer.

En global berättelse  –  Skrivexempel – Konsumtion och Produktion – Kenya

 I kustområden har många miljoner människor kunnat återuppta det kustnära fisket, som har varit deras försörjning i generationer. Fiskbestånden var nära kollaps i början på 2020-talet. Människor har återigen börjat med småskalig tillverkning av vardagsartiklar och likaså är fler sysselsatta i mindre jordbruk som nu dominerar landsbygden. Det har betytt ett stort uppsving för de lokala marknadsplatserna.

En liter mjölk kostade tidigare ungefär lika mycket som i Sverige, trots att en arbetare i Sverige per timme tjänade vad en arbetare i Kenya kan hoppas tjäna per vecka. Nu har priserna jämnats ut tack vare att fler fått rättigheter att bruka jorden, bättre metoder, redskap och infrastruktur så att jordbrukare också kan sälja sina produkter på andra platser och med andra villkor. Man har också skapat en fredlig samexistens inom länder.

Befolkningen var tidigare en av världens fattigaste, trots att det finns både guld och diamanter i marken och jorden är bland de bördigaste i Afrika. När naturresurser ska utvinnas på ett hållbart sätt, kemikalier och avfall ska hanteras på ett ansvarsfullt sätt, så tappade utländska investerare intresset för många verksamheter i fattiga länder. När länderna och det egna folket drev verksamheter utvecklades landet och befolkningen. Vinsterna stannade därigenom inom landet.

Man lyckades också bromsa den informella sektorn. Nu har arbetarna mer makt över sin egen situation och därigenom undviker man att låsa fast människor med låg utbildning i dåligt betalda jobb.
Ägandet av resurser och rättigheter att utvinna dessa har också förändrats och därigenom har outnyttjade naturresurser som tidigare sågs som en orsak till resursbrist vänts till vinster både för enskilda och samhället.
Den kortsiktiga girigheten var en gång på väg att beröva den afrikanska befolkningen rätten att ta del av kontinentens ofantliga rikedomar, men genom att uppfylla målsättningarna i Agenda 2030 har man utvecklat sina samhällen så att en värdig levnadsstandard sprider sig till allt fler.

Man har kunnat förverkliga gamla tankar om att ”Det finns inga ursäkter för att Afrikas befolkning och miljö än en gång ska bekosta omvärldens behov av råvaror och billiga konsumtionsvaror”.
Den ojämlika maktstrukturen, när det gäller produktionen , som gällde i nästan alla fattiga länder, har varit stora problem. Det betyder inte bara att människor är fattiga, utan även att ojämlikheten i sig utestänger de fattiga från utveckling genom att koncentrera resurserna till samhällseliten.

De flesta afrikanska stater är redan i utgångsläget långt mer ojämlika än i synnerhet de europeiska. En stor anledning till detta är det stora informella arbetslivet (svartjobb) och en omfattande korruption. Hur resurser koncentreras beror alltså inte på laglig och legitim utveckling med snedfördelning av resurserna . I Kenya kunde man till exempel 2013 inte redovisa ungefär 30 procent av föregående års statsbudget.
Ineffektiviteten och rofferiet har varit så omfattande att det är svårt att förstå kenyanernas tålamod med de styrande. I Kenya har idéer om omfördelning och utjämning aldrig haft något starkt fäste.
När man uppfyllde målbeskrivningarna och redovisningssystemet enligt Agenda 2030, inom Konsumtion och Produktion, betydde det en klar uppgång av levnadsstandarden för den fattigaste delen av befolkningen och länderna blev också rikare och kunde förbättra sin infrastruktur.

Tillbaka